en måndag

allting är sådär vårigt. solen, luften och människorna. lotta var måndags fräsch imorse och jag stod på balkongen och andades medans hon skrek arga ord på toaletten. jag gick en promenad och kände hur orden återvände, hur jag kände mig lite lyckligare.
och just nu saknar jag en david som luktar varmt och har de mjukaste läpparna i världen. och jag undrar om han vet om att han tar andan ur mig


och allt känns bara lite lättare och enklare


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback