för jag vet att den här natten kommer döda mig, om jag inte får va med dig.

igår kom pontus med en buss som höll tiden och vi funderade över vart martin var och rökte. sen från ingenstans så stod han där. martin alltså. vi satt på en filt utanför willys med chips och öl. just nu är jag bara så himla lycklig som har världens bästa vänner.

jag kanske är naiv när jag fortfarande hoppas på att någon ska ta mig med storm. kan man sänka förväntningarna utan att svika sig själv?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback