we are fated to pretend
och jag känner mig patetisk och löjlig som blir lycklig varje gång. och jag drömmer mig bort härifrån genom glansiga ögon och cigarett rök.
mer nu, än någonsin, önskar jag att man skulle kunna telepatera sig.
mer nu, än någonsin, önskar jag att man skulle kunna telepatera sig.
Kommentarer
Trackback